(Alltså den blicken som Andreas Englund levererar. FOTO JOHAN SAHLÉN)
Patrick Thoresen inledde säsongen i
en kedja där Matt Anderson var center. Det funkade sådär för båda två.
Efter
snack med tränarna där Thoresen bad tränarteamet ha tålamod och ge honom mer
speltid fast det gick halvknackigt på isen så fick han fortsatt förtroende och
spelminuter men även en ny kedjekompis i Tomi Sallinen.
(Ett av fyra målkramkalas. FOTO JOHAN SAHLÉN)
En
klok ommöblering som verkar ha gynnat såväl Thoresen som Anderson. Just den sistnämnde
var ju återigen överallt på isen och styrde och ställde. Riktigt kul att se hur
han växt och tar för sig.
Grymt
kul också att se hur Mantas Armalis slit och jobb tillsammans (!) med Micke
Tellqvist ger utdelning. Visst – han släppte tre kassar och tappade väl mer
eller mindre in en puck han inte fick grepp på men de frilägen han stängde igen
och de räddningar han gjorde i matchen var matchavgörande. Definitivt.
Daniel
Brodin var också överallt. Värsta duracellkaninen och jag gillar verkligen
honom. Mål gjorde han också även om han hade minst två lägen till där det bara
skulle ha blivit mål – då Brodin kom helt fri och prickade ribban mitt i prick.
Galet.
(FOTO JOHAN SAHLÉN)
Mindre
kul är att David Rundqvist återigen står på noll spelade sekunder. Att
konkurrensen i laget är hård är bra för laget och jag vet inte vem han ska peta
men ur ett personligt perspektiv så känns David som en spelare som borde kunna
utvecklas och växa bara han kommer rätt in i det någonstans. Känns som HA
nästa. Eller? Istid behövs för att inte stanna upp helt.
Apropå
talanger. Modos Carl Grundström är grym. Men hade lite svårt att sätta pricken
över i. Tyckte synd om honom på slutet för vilka lägen han än kom i så var det
bom, stopp och nej. Pucken skulle bara inte in från hans klubba och Grundström fick nöja sig med en assist i
stället.
(FOTO JOHAN SAHLÉN)
DJURGÅRDEN- MODO 4-3 (1-0, 3-0, 0-3)
Matchen: MMM+
Målvakterna:
Mantas Armalis, DIF, 91,17% och Adam
Reideborn, Modo 66,66 % och Jonatan Bjurö, Modo, 92,3 %
Publik: 6
464
Domare: Mikael
Holm och Morgan Johansson
BÄST I DIF
MMM Tomi Sallinen, f
MM Mantas
Armalis, mv och Patrick Thoresen, f
M Daniel
Brodin, f och Alexander Falk, b
BÄST I MODO: Maxim
Lapierre, f och Victor Olofsson, f.
(FOTO JOHAN SAHLÉN)
MÅLEN
FÖRSTA PERIODEN
1-0 (14.06) Patrick Thoresen (Daniel Brodin, Adam
Ollas Mattsson)
ANDRA PERIODEN
2-0
(00.52) Emil Lundberg (Matt Andersson, Linus Hultström)
3-0
(02.00) Daniel Brodin (Patrick Thoresen, Matt Anderson) Spel 5 mot 4
4-0
(13.14) Patrick Thoresen (Tomi Sallinen)
TREDJE PERIODEN
4-1 (04.07) Maxim Lapierre (Oscar Hedman, Victor Olofsson)
4-2
(05.24) Bill Thomas (Per-Åge Skröder, Carl Grundström)
4-3
(07.24) Emil Djuse (Shaun Heshka, Gustav Possler)
SKOTTEN I MATCHEN:
22-34 (6-5, 9-14, 7-15)
UTROPSTECKNET!
Mantas Armalis! Höll
på egen hand DIF kvar i matchen vid ett flertal tillfällen. Som när Modo hade
pp halvvägs in i andra och höll iiiii pucken och drev och drev runt honom för
att hitta en lucka men förgäves. Och självklart även med 11 sekunder kvar då
Emil Pettersson tog ett skott som det bara skrek mål om men Mantas var där med.
(FOTO JOHAN SAHLÉN)
FRÅGETECKNET?
När man har 4-0 och ändå nästan
torskar 20 minuter senare… ja då undrar man ju såklart vad
som är så svårt med att ha en fyramålsledning.
Men
som Thoresen säger i min intervju så var det smickrande siffror som inte
riktigt speglade Djurgårdens spel utan mer speglade Modos osäkerhet. När de väl
fick häng var det ett korthus som rasade. Men. Alla i DIF vet nog vad som gick
fel. Spela enkelt, ha större marginaler i agerandet så går det klart bättre.
Citatet:
”Jag har fått fyra mål bortdömda,
vet inte riktigt varför men oftast har det varit någon som stått fel eller haft
klubban för högt eller något sånt så det var skönt att äntligen få se domaren döma för mål”
(Djurgårdsforwarden Emil Lundberg
satte sitt första (officiella) mål för säsongen. Det är lätt att förstå både
den tidigare frustrationen och glädjen nu. Emil har fått bra med istid, mot Modo låg den på 15.20 och det förtjänar
han)
Skadekollen:
Alexander Falk gjorde
en riktigt bra match men fick en fulsmäll – oklart exakt var på kroppen - på
slutet som tog så illa att DIF-backen stod dubbelvikt och stampade i båsgolvet
under några minuter och hade rejält ont även efter matchen. Noteras bör att han
– trots smärtorna – kämpade på matchen ut och även tog sina sista byten. Kanske
inte så klokt om man ser framåt men jäklar vilket hjärta för laget.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar