torsdag 9 maj 2013

VM, Jhonas Enroth till bloggen om beslutet att lämna isen: "Jag krampade i hela kroppen"

(Jhonas Enroth stretchade som han brukar under powerbrejken men det blev kramp ändå i tredje. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Jhonas Enroth var bra matchen igenom och bjöd – framför allt i första perioden – på en radda magiska räddningar.

När erkänt målfarlige Matt Duchene kom fri och drog på i raketfart över isen stod det gooooal skrivet i pannan. Men det suddade Jhonas Enroth bort genom att stå rätt, läsa Duchene, ha tålamodet att stå rätt och suga åt sig pucken.


När Steve Stamkos, Taylor Hall och Wayne Simmonds förnekats ”klara” mållägen såg man hur frustrationen steg hos de röda.

Efter matchen frågade jag hur det kändes att vara i den där magiska zonen. Svaret blev lite typiskt Jhonas Enroth. Avslappnat. Han har ju trots allt den där bergsklättringshaken med i tanken. Skär för skär, chans för chans, byte för byte.

– Det kändes bra hela matchen, eller det kändes som vanligt, utan att vara allt för kaxig. Det är ju den här nivån jag har, säger Jhonas Enroth till bloggen.

Låter det kaxigt? Tja kanske kan tyckas så men det är ju sant. Och det självförtroendet ska Tre Kronor vara glada för. Det kommer att behövas i kvarten. Och utespelarna gav den svenske målvakten högsta betyg:

– Han var fantastisk. Det är han som räddar oss i första perioden och han gör det fantastiskt bra, konstaterar Fredrik Pettersson efteråt.

Nu tvingades Jhonas Enroth kapitulera och rensa tre gånger, en i första och två gånger i andra perioden. Men med tanke på den hjälp han fick. Eller snarare inte fick så var det bra gjort att bara släppa in tre kassar, det kunde blivit betydligt fler. Men det kostade på. Halvvägs in i tredje tvingades Enroth kliva av. Han tog beslutet själv.

– Jag krampade i hela kroppen. Kände att jag inte hade något mer att ge, säger han till bloggen.

Och Tre Kronors läkare Björn Waldebäck förklarar vad som hände rent fysiologiskt:

– Målvakter är lite mer utsatta för kramp. Det är stor arena, det är varmt, han fick stå där på helspänn jättelänge, då får man en form av förskjutning i vätskebalansen som gör att man får kramp. Det är samma som när maratonlöpare får kramp. Och börjar det sprida sig så är det svårt att häva det. Men det här försvinner så fort man avslutar sin aktivitet.  Sedan om man ska spela eller inte, det bestämmer han själv. Det går ju inte att prestera med kramp.

När jag ändå hade Waldebäck hos mig frågade jag så klart om läget för Jimmie Ericsson och Niklas Persson som inte spelade mot Kanada. Svaren har ni här:

Niklas Persson?
– Pajen är nog med fortsättningsvis. Pajen spelar nog, det tror jag. Eller nästintill vet.

Jimmie Ericsson
– Han är inte sämre så det finns nog hopp om honom också, sedan om han spelar nästa match redan det är tveksamt.


Inga kommentarer: