Eklund: " Man vill vara ihågkommen som en riktig Djurgårdsspelare, en som visar hjärta"

 (Eklund fixade bonuspoängen. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Djurgården var på väg mot sin andra raka trepoängare, den första för säsongen, men tappade lite i tredje och fick nöja sig med två pinnar efter vinst på straffar istället. Och segerskytten hade lite blandade känslor efter matchen:

– Surt att vi tappar en poäng men det var skönt att ta två poäng borta ändå. Visst är det synd att vi slängde bort extrapinnen men att ta två borta var ändå starkt, det behövde vi, säger Christian Eklund.

Vad hände då, när 3-1 blev 3-3 i slutet av tredje?

– Vi hamnade lite på hälarna i tredje, tryckte inte upp laget ordentligt och blir lite fega. Vi får order från tränarna att gå på, att trycka upp laget, att gå framåt precis som vi ska göra men det kryper ändå in någonting som gör att vi slår ifrån oss och börjar backa hemåt och det går aldrig, man måste framåt!

Fast så där har ni kört förr den här säsongen. Ni leder, blir lite ängsliga och ska bevaka poängen?

– Ja, det är väl klassiskt för alla lag att man gör så när man leder med några mål, att man backar hem och spelar på resultatet fast man borde spela framåt och det fick vi order om att göra också. De sa åt oss att gå framåt, att gå för fyran men det måste göras också, det räcker inte att man säger det, säger Eklund och fortsätter:

 (DIF har precis gjort 1-0. FOTO ANDREAS GRANDIN)

– Sedan har det väl lite med självförtroende att göra också. Det kanske är något vi måste jobba på. Vi måste fortsätta spela och gå för nästa mål i stället för att backa hem. Men det blir kanske så här när det har varit lite turbulent, då kanske många känner så (lite ängslan) men det gäller att våga, man kan inte ställa sig och vänta in segern.

Nu blev det ju faktiskt seger ändå, och det var just Christian Eklund som satte den avgörande straffen, som var den nionde i straffläggningen. Växjös straffspecialist Mike Iggulden la en straff efter ”Fimpen” men den tog Gustaf Wesslau utan problem.

 (Wesslau och Boumedienne. FOTO ANDREAS GRANDIN)

Eklunds straff var rakt på mål, bestämd och in mellan benen, med lite hjälp av Växjökeeperns skydd. Efter matchen skämtade han först och sa att straffen inte riktigt blev som han tänkt sig, fast det blev den.

– Jomen jag skojade lite först och sa att jag skulle zorra till det men att jag ändrade mig, ha, ha. Men jag kan ju inte ens zorra. Det var planerat att göra en så enkel straff som möjligt och jag hade lite tur också. Pucken tog på benskyddet och gick in men de målen räknas ju också.

Så du siktade mellan benen?

– Ja det var där jag ville lägga pucken, det var det jag hade bestämt innan. Det sa jag innan jag hoppade in på isen också att jag tänkte lägga pucken mellan benen så det var planerat.

Faktum är att det oftast är de enkla, raka straffarna som går in?

– Ja, de är inte så roliga att se på men det blir må oftast när man gör dem så det var skönt att få ta två poäng och att få göra mål för det händer så sällan, ha, ha.

Men förr var du ju ofta straffskytt, varför har du inte tagit så många straffar den här säsongen?

– Nja men … det där går upp och ner. Vi har många bra straffläggare i laget. Vi har oftast de som har vunnit straffturneringen på träningarna istället, sedan får man se vilja som är heta i matchen också och det är svårt att välja ut målskyttar. Alla kan lägga en straff men det ska ju vara den som oftast gör mål som tar dem.

 (Tim Eriksson pallar trycket. FOTO ANDREAS GRANDIN)

 Vilka brukar vinna de där straffturneringarna på träningarna?

– Det brukar vara Mario (Kempe), John (Norman), Mackan (Marcus Nilson) och (Pontus) Åberg som brukar vara de som sätter dem och som sedan lägger straffarna på matcherna. Så det är inget det bara hittar på sådär, utan det finns en anledning för att just de lägger dem.

Hur går dig för dig på träningarna då?

– Jag vet inte, men Gurra (Gustaf Wesslau) gör sig stor bara och så drar han ihop benskydden så jag skjuter på kuddarna, ha, ha. Ibland går det bra, ibland går det dåligt. Och han (Hardy Nilsson) tänkte väl att jag skickar in oväntad kille så får vi se. Det fanns inget att förlora ha, ha.

Men du kan man zorra in en straff? Måste man inte skjuta innan man har passerat mållinjen?

– Jo men Mario kan ändå, han kan snurra runt på vägen fram till målet, han snurrar och snurrar våran lilla trollgubbe, säger Christian Eklund med värme i rösten.

 (Kolla in Eklunds vänstra handske! (klicka på bilden om ni vill se större) FOTO ANDREAS GRANDIN)

Som ni ser på bilden ovan så har han lite… slitna handskar för att uttrycka det milt. Varför kan man undra, på den här nivån?!

– Ja, ha, ha, jag försöker spara pengar till klubben, ha, ha. Nä jag skämtar bara! Jag har bara kört med det där paret som jag fick i början av säsongen. Vi spelar och tränar ju en del och alla andra har två som de alternerar mellan men jag har inte använt det andra paret, jag kör bara med ett. Så nu kommer nog våran materialare Johan att byta innehandske direkt, he, he.

Men om du har två, varför tar du inte andra paret då?

– För att de här är så sköna, därför har jag inte sagt något. Jag får nog gömma de här nu innan de lagar dem, ha, ha. Det gör ingen jättestor skillnad, jag är en så kille som lika gärna kan göra med såna där. De är så grymt sköna och väl inkörda kan man säga. Det är samma med skridskorna, vi får två par och nya men jag har kört med ett par, samma skridskor i två år.

Men de håller verkar det som?

– Nätt och jämt, ha, ha, det ser du ju på åkstilen, jag kommer ju knappt framåt. Men än så länge tar jag mig fram även om det går sakta, he, he. Nä men alla andra kör som sagt med två nya varje år, jag vill ha ett och ska försöka byta det här paret vid jul. Sedan är det ingen stor grej men (Johan) Engdahl kommer nog laga dem direkt när jag kommer hem, han gillar inte när det är hål och grejer. Men han vet ju hur jag är också, jag är inte någon materiallirare direkt, skrattar Eklund.

 (Mattias Carlsson tvärvänder. FOTO ANDREAS GRANDIN)

Stämningen är uppåt trots att det varit lite turbulent och jobbigt i veckan efter den tunga derbyförlusten i måndags. Och kanske förde den något bra med sig:

– Ja, det tror jag. Det var nog en tankeställare för många, att är det så här vi vill att Djurgården 2011/2012 ska bli hågkommet?! Det värsta är ju att de tror att man inte har hjärta, det är det värsta man kan höra som Djurgårdsspelare. Många fick sig nog en tankeställare av det här, det är inte så här man vill vara ihågkommen.  Men vill vara ihågkommen som en riktig Djurgårdsspelare, en som visar hjärta för det har vi verkligen för Djurgården, säger Eklund med eftertryck och fortsätter:

– Och i de här två matcherna efter derbyt har vi täckt mycket fler skott, vi har slitit mer, haft mer fart och det har varit mycket mer slutspelshockey. Man behöver inte säga så mycket utan alla kände nog att shit, ska vi börja vinna matcher måste vi börja jobba bättre. Det spelar ingen roll vilken taktik man har om man inte kämpar i varje match. Då kan man ha vilken taktik som helst och förlora ändå.

Var det banderoller, eller kommentarer eller vad är det som fått er att tänka till?

– Det är väl kommentarer, såna man får när man går på Ica. Eller från såna som man umgås med, och som man tar åt sig av. Man vill ju verkligen inte att folk ska tro att vi inte har hjärta. De får gärna säga att jag är en dålig hockeyspelare, men att få höra att man inte gnuggar, att man inte har hjärta. Det svider. Att man är en dålig hockeyspelare det är ju som det är men kämpa det kan man alltid göra och när folk tror att man inte vill kämpa, det svider att höra.

 (Andreas Holmqvist gjorde 3-1 men fick sedan se Växjö gå i fatt. FOTO ANDREAS GRANDIN)

Hur mycket har det här snacket runt Hardy berört er spelare?

– Inte alls faktisk. Det är ju inga journalister eller andra förståsigpåare som är i vårat omklädningsrum på det sättet som vi är. Så vi skrattar bara åt det där snacket, det är bara vi i omklädningsrummet som vet hur det är. Därför var det lite roligt att läsa de här förståsigpåarna som säger att så här och så här är det och så här borde det vara. Det är ju som att jag skulle säga att så här är det i kungahuset, kungen äter ett ägg per dag, han borde äta två, ha, ha. Så sånt snack skrattar vi mest åt. Det har inte gett någon oro i truppen alls. Utan det var mer att vi kände att fan nu måste vi gnugga på här. Och det har vi gjort. Så det finns väl inget ont som inte har något gott med sig.