Wesslau "De som skulle dribbla hade det inte lätt"

 

(Wesslau tog alla åtta straffarna.Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Tätt och jämnt som alltid (känns det som) när Djurgården och Linköping möttes, den här gången i Cloetta center. Men det var Djurgården som vann efter en lång straffläggning där det krävdes 16 straffar för att få fram en vinnare.

Marcus Nilson och Gustaf Wesslau avgjorde för DIF, Nilson genom att sätta Djurgårdens åttonde straff, Wesslau genom att rädda alla som Linköpings straffar.

– Ja, det blev så. Men isen var lite sådär framför mig. Den var lite jackig och lite sträv. Det var inte lätt för straffskyttarna heller. Men jag hade inte ruggat isen utan det berodde väl på att det var en lång match och varmt i hallen. De var ju i våran zon hela förlängningen så det var ganska uppåkt, konstaterar Djurgårdsmålvakten.

Men det var nära att Wesslau drattade på baken vid en av straffarna, där han åkte ut från målet och plötsligt kände fötterna försvinna under sig:

– Jag tappade balansen där men var snabbt uppe i position! Men jag kände första hur skridskon slant i väg, det vara bara att försöka komma upp så snabbt som möjligt.

Jobbig känsla?

– Ja men du vet ju här det är när man håller på och ramla, man känner precis innan att där for fötterna i väg men jag hann ju som sagt komma upp hyggligt snabbt och han var på väg att runda mig så jag fick ut klubban och fick på den på pucken där.

Sjukt bara att det blir så många straffar. Var det du och Norrena som var bra eller de som sköt som var dåliga?

– Det var väl både och plus att isen var så dåligt att det gjorde det svårt för straffskyttarna, skulle jag gissa. De som skulle dribbla – och det var några stycken - hade det inte lätt.

Vilken var du närmast att släppa in?

– Jag vet inte… men den när jag slog på arslet tror jag, ha, ha, säger Gustaf Wesslau med en stor dos självdistans.

Men han har varit vass på straffar så här långt och har förutom alla straffarna här tagit tre straffar innan och därmed inte släppt in någon i år.

– Det är ju bra, men jag tror det är tillfälligheter. Jag är inte bättre på straffar än någon annan säger DIF-keepern ödmjukt och tillägger:

– Jag tränar inte extra straffar så. Vi kör någon gång i veckan, ibland är det någon strafftävling men det finns ingen hemlighet bakom det i alla fall.

Matchen i övrigt då?  Mestadels jämn och ställningskrig konstaterar Wesslau:

– Ja det var väl ingen höjdare direkt. Det var när de gjorde 2-2 några minuter in i sista som det blev lite känslor och lite fart, för då stod ju poängen på spel. Så de sista femton minuterna var väl de som var bäst i hockeyväg. De spelar ju rätt lugnt och drar inte upp tempot så mycket men det gjorde å andra sidan inte vi heller.

Djurgården pressade Linköping till att ta timeout i slutet av tredje men förlängningen blev hyfsat lugn, ”inga jättechanser för Linköping” säger Wesslau.

Som förresten skojade till det lite i tv-intervjun efter matchen och skyllde vurpan i straffläggningen på en av Djurgårdens materialförvaltare:

– Ja han får ingen julbonus, skämtar Wesslau vidare och tar sedan så klart på sig ansvaret själv.

Säsongen så här långt är han nöjd med. Men inte mer.

– Jag har fått en okej start. Det har gått varken bra eller dåligt. Viss hade man önskat att vi hade haft fler poäng men vi är ju inte avhängda på något sätt och får vi ordning på bitarna så blir det bra. Men vi kan inte hålla på och spela så här upp och ner allt för länge, det är de andra lagen för bra för. Vi har en del att ta av så det finns en hel del outnyttjad kapacitet kvar.

Hur ska ni få ut den då?

– Nämen det handlar om att allt ska sätta sig, att det är grejer som man ska växa in i. Man ska inte säga att det kommer men i vissa fall gör det ju det. När man har spelet många matcher och börjar få ordning på grejerna. Alla strävar ju efter att vara så jämna som möjligt. Sedan är det ju olika hur det andra laget är och hur de spelar, det gör ju att det blir lite olika.