Marie möter: Jhonas Enroth. "Det fanns ingen möjlighet att jag skulle förlora"

(Jhonas Enroth, numera andrekeeper i Buffalo. Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Det tog tre säsonger och många ovissa resor mellan Portland och Buffalo. Men nu är Jhonas Enroth nummer två i Buffalo. Och det har krävts mer än tålamod och envishet för att nå dit:

– Det är väl mer att jag har förstått vad allt där borta går ut på. Hur det funkar. Det gäller att göra det, säger 23–åringen.

Det blev bara en match i NHL säsongen 2009-2010, förlust i NHL-debuten 2-4 mot Boston på hösten. Men när Jhonas Enroth fick chansen i vintras tog han den. Med besked. Svensken radade upp nio vinster och en hållen nolla på fjorton NHL-matcher och blev den första målvakten i NHL:s historia genom att ta sina tre första vinster i ligan på straffar.

(På puddingläger i Segeltorp inför säsongen.Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Han spelade inte bara bra, han spelade bort Patrick Lalime från backup platsen, tog över den och inleder nu sin fjärde säsong där borta, men istället för att åka raka vägen till AHL får han nu för första gången inleda säsongen i Buffalo som nummer två bakom Ryan Miller.

– Min status i laget? Den är bra tror jag. Jag har ju spelat där i tre år nu, känner alla runtikring, känner alla bättre. Nu börjar det kännas bra. Det är framför allt skönt att känna alla som finns där runtikring laget, från materialare till dem spå kansliet. Man får lite trygghet när man känner igen lite ansikten och kan surra med dem och det inte bara är nya ansikten hela tiden.

Hur säker känner du dig på din plats som tvåa?

– Säker känner jag mig väl inte men samtidig så… känner jag mig lite säkrare i alla fall med tanke på alla matcher jag spelade förra året och att alla som var med då vet vad jag står för. Det är skönt att ha det med sig i bagaget men säker är man ju inte, säger Jhonas Enroth luttrat.

Under de två senaste säsongerna åkte han upp och ner mellan Portland och Buffalo. Det var först i slutet av förra säsongen som han fick stanna lite längre tid uppe i NHL:

– I början där så kallades jag upp två gånger för att spela en match och blev nerskickad dagen därpå fast jag vann matchen. Det var lite komiskt när jag hade hållit nollan tyckte jag. Men sedan när jag höll nollan då hade jag faktiskt varit uppe i en och en halv månad och sedan var jag kvar resten av säsongen.

När visste du att nu får jag äntligen vara på ett ställe?

– Det var ju aldrig någon som sa det. Men till slut började det kännas som att jag skulle få vara kvar resten av säsongen och så blev det.

Varför säger de inget om det?

– De vill väl att man inte ska känna sig för säker kanske?! Men jag tycker bättre om när de säger hur det ska vara så man lite. Det var ju inte bara jag (som åkte upp och ner), det var en annan forward också som inte heller visste. Han var uppe ena, nere nästa och fick åka upp och ner hela tiden.

 Hur är det mentalt att tackla den situationen?

– Jag tror det är bättre om man vet var man ska vara och tycker att de borde vara mer ärliga och säga det men det är bara gilla läget och göra det som de säger. Eller inte säger, ha, ha.

Blir man på helspänn och bara går och väntar på besked?

– Nej man slappnar av ändå. Har de inte sagt något innan nio på morgonen då är man kvar den dagen i alla fall. Blir man nerskickad får man veta det 8.45 eftersom man inte får vara med och träna när man blir nerskickad och träningen börjar nio.

Men varför får man inte träna?

– För då måste man betala en dags lön till (till de som har tvåvägskontrakt och då får NHL-lön). Sedan i och för sig, hade man match dagen innan då sa de det efter matchen. Var det inte match fick man reda på det på morgonen.

Så då går man där och väntar och undrar på morgonen?

– Ja man tar lite omvägar och försöker gömma sig, ha, ha, ha. Närå. Första gången när jag blev nerskickad på morgonen då visste jag inte om det där, att det var en massa regler, då kallades man ju bara in och andra gången jag blev nerskickad var efter en match så då fick jag veta det då.

Men hur kändes det att göra en kanonmatch och så ändå få åka tillbaka till AHL dagen efter?

– Ja det är ju lite komiskt! Eller jag tyckte det var komiskt då. När man har spelat bra så tror man ju att man ska få vara med några dagar till, så blev det inte och då när jag blev nerskickad så var det bara att göra det bästa av situationen. Det var bara att åka tillbaka och se glad ut i stort sett. Men jag kände mig nöjd ändå.

För att du hade vunnit?

– Ja precis och jag kände att jag kommer få fler chanser. Och jag tycker att de har trott på mig hela tiden. De gav mig ett par chanser, till slut gick det hem på tredje försöket. Jag förlorade ju mina två första, men vann den tredje och jag tycker det är bra att de visar att de tror på mig, att de alltid har trott på mig.

Behandlas du annorlunda nu?

– Nej men vi har rätt så bra dialog. De säger att du kan få stå här och här kanske, sedan får Ryan Miller stå nästa vecka. Då är det bara att gnugga på. Det är ju lite speciellt när man står bakom Ryan Miller och får ta de matcherna när han vill vila. Sedan när han blev skadad då var jag första och visste att jag skulle få stå, säger Jhonas Enroth.  

(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Men helt givet var det inte inför förra säsongen. Buffalo hade Patrick Lalime som uttalad tvåa bakom Miller, att Enroth mer eller mindre skulle peta Lalime var väl inte helt väntat. Men så blev det.

– Lalime spelade sin sista match i oktober, november där någon gång. Han hade det tufft och förlorade sina fem första matcher för säsongen och sedan började jag vinna när jag fick stå. Och så spelade Miller 31 raka matcher på det, så när han skulle vila så kallade de upp mig istället.

Varför?

– För att jag hade spelat hela tiden i AHL, de ville väl inte sätta in Lalime som inte hade spelat på två månader. Sedan vann jag och efter det körde de med det stuket. Och på så sätt var det ju bra att jag fick vara mycket i Portland och spela 41 matcher där, plus 14 matcher i NHL. Det blev många matcher. Det är bra.

Men nu börjar du som uttalad andremålvakt den här hösten?

– Ja, just nu är jag andremålvakt. Men det gäller att jag sköter mina kort rätt och tar vara på de chanser jag får. Får jag spela 25-30 matcher så är det riktigt bra. Det blir kanske 25 förresten.

Men det blir en helt ny sits för dig som är van att spela minst dubbelt så många matcher?

– Ja, det blir det men som förra säsongen… Lalime hade en extremt speciell sits då. Det är inte ofta som en målvakt gör 31 raka matcher som Miller gjorde. Men visst det är en ny situation för mig. Jag har inte varit andremålvakt så mycket som jag kommer vara nu så det blir intressant att se hur det är.

Vad blir det svåraste?

– Att hålla uppe matchtempot. Det kommer kanske vara lite ovant med så få matcher men det gäller att träna på bra och gnugga på där. Och vid matchen där jag höll nollan, där hade jag inte spelat på 17 dagar men kom ändå in och höll nollan.

Vad betyder det att ha det med sig?

– Det är skönt, för när man går in i en sån här situation igen så är det bara att försöka göra som man gjorde då när man fick chansen, då vet man att det bara är att gå in och slappna av som jag lyckades göra den gången.

Men det blir svårare att förbereda sig?

– Ja exakt, jag har alltid börjat säsongen 50-50 åtminstone. Så var det med Linkan (Magnus Lindquist) och Björne (Bjurling) och på senare år (i AHL) har jag nästan stått varje match. Nu blir det väl 30-70 kanske. Det är ju de (Miller och tränarna) som bestämmer tillsammans om han ska stå men jag tror Miller bestämmer ganska så mycket själv också, berättar Enroth.

(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Att spela ut någon som han gjorde kan leda till en jobbig sits mot den målvakt som försvinner ut på sidan men så var det definitivt inte i Buffalo. Tvärtom. Jhonas betonar gång på gång vilken hjälp och stöttning han fick av Patrick Lalime:

– Han är en jättebra kille, satt ner mycket med mig och gav mig många tips. Han var inte alls förbannad utan visste hur det låg till och hade varit i samma sits som jag när han var yngre, så han skötte verkligen det där jättebra. Han visade aldrig en sur min. Det hade varit tufft om jag hade kommit upp och den andre (målvakten) hade gett mig skit men Lalime var skitjuste! Han var nästan gladast av alla när jag vann mina matcher.

Har han gett dig några bra tips och råd?

– Han gav mig ett par bra tips i slutet av säsongen när Miller kom tillbaka och jag frågade hur han förberett sig när han hoppade in. Då fick jag lite tips som hjälpte mig bra och nu tycker jag att jag är en bättre inhoppsmålvakt också. Jag fick ju hoppa in en gång med Miller och sedan en gång i AHL.

Vad sa han då?

– Nä men tidigare har jag varit jättenervös när jag har blivit inbytt, även i AHL, fast jag hade spelat så mycket där och var etta. Men jag blev jättenervös, jag vet inte varför och Lalime sa att man måste ta tid på sig när man byter om. Man ska slappna av, titta på handskarna, bara gå in och njuta och inte tycka att nu måste jag ta chansen.

Varför är det så svårt då?

– Det är svårt att förklara men jag fick ett bra tips och när jag fick hoppa in mot Philadelphia så gick det bra.

Då snodde du åt dig de sekunder du behövde?

– Ja precis. Tidigare har jag stressat ut på isen, nu tog jag det lugnt, tog den tid som jag behövde. Jag minns inte hur länge jag stod där men det funkade bra. Det märkliga är ju att jag aldrig är nervös när jag står från början men när jag hoppar in så… men det är svårt att hoppa in när man har suttit och blivit kall.

Det kanske är för att du inte får ladda som du är van vid?

– Ja det kan vara så, man är avslappnad och så plötsligt ska man in. Och även om man alltid försöker förbereda sig som backup så känns det skumt ändå när man ska in, säger Jhonas Enroth med ett skratt.

(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Han är lugn, som alltid. Trygg i sig själv men inte stöddigt säker på något sätt. Han åkte över Atlanten med en plan och den har följt ungefär de steg som han trodde och var förberedd på.

Jag (Marie) minns när han åkte över första året och bara stod i AHL, då sa han vid något tillfälle att det var jobbigt att ha två så (förhållandevis) unga målvakter framför sig, jämfört med till exempel Osgood i Detroit som började närma sig slutet av karriären.

Men att det skulle bli NHL tillslut, det har han aldrig tvivlat på. Steget dit har alltid känts nåbart:

– Jomen första två åren så kände jag att behövde spela i AHL, sedan förra året kände jag att jag hade kunnat spela i NHL från start men det var en bra väg att börja i AHL. Alla målvakter går ju den vägen i stort sett.

Kände du någon gång att fan jag kommer fastna här nere?

– Nej, jag kände inte så för det gick så bra i AHL och jag visste ju hur det var, visste att det var tredje året som jag skulle få chansen. Det var ju inget som sa något om det men man kan läsa mellan raderna, speciellt med de två första åren som jag hade i AHL då jag spelade hela tiden.

Det gäller att ha tålamod alltså?

– Nej, inte tålamod, det är mer att jag har förstått vad det går ut på. Andra har inte förstått det. De tror att de är så bra för att de kommer direkt från elitserien och tänker att det är klart att jag ska få spela här i NHL. Men det gäller att förstå hur det är, sedan är det så klart olika från spelare till spelare. Vissa ska ju gå in direkt, de klarar det men de får ändå spela i AHL, bara för att klubben vill visa vem som bestämmer, säger Enroth.

(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Han hade tvåvägskontrakt första tre åren, men i det nya kontrakt som han skrev på i somras är det envägs som gäller och därmed en lite mindre hoppig tillvaro kan man anta. Buffalo borde bli mer ovillig att skicka ner honom nu, då man i så fall riskerar att tappa Jhonas när han är på waivers så vida man inte utnyttjar möjligheten som finns att skicka ner en spelare för ”conditioning” i några dagar.

Kommer du se det som ett nederlag om du åker ner igen?

– Det beror på lite hur det har gått fram till dess. Om det har gått bra men de inte ser det då är det ju inte så kul, men om det har gått dåligt och man blir nerskickad av den anledningen då är det ju mer att man får skärpa till sig. Då börjar man kanske fundera lite.

Har du någon där borta som håller dig på jorden då?

– Äh det finns ingen risk att jag svävar i väg. Inte när jag är andremålvakt bakom en så bra kille som Miller, då får man inte så många chanser att sväva iväg heller. Det gäller att förstå sin roll i laget. Bara för att man får spela några matcher ska man inte tro man är bra för alltid bara på grund av det.

Att spela i NHL är och förblir en kick tror han. Visst blir det mycket vardag även där men än så länge känns varje NHL- match lite speciell.

– Alltså när vi spelade i Montreal… det var jäkligt speciellt. Det var lite tuffare sådär. Det är ändå Montreal, de hade 22 000 på läktarna som var lite galnare än vanligt hockeyfolk, ha, ha.

Spelmässigt då? Känner du dig bekväm i NHL nu?

– Ja, det började jag känna efter ett par matcher. Man tog för sig mer och mer i varje match, vågade gå ut och stoppa puckarna bakom målet och så. Så absolut, men blir mer bekväm i spelet efter ett par matcher. Men jag behöver fortfarande bli mycket bättre på allt, samtidigt som jag känner mig hyfsat bekväm i allt.

Men det var ju kul när du höll nollan och sedan vann på straffar där och blev intervjuad av lokal media. Du lät så sjukt stensäker och cool, he, he?

– Nja men jag försöker vara realist! Den matchen jag höll nollan var inte så speciell. Vi förde matchen och jag hade inte så mycket att göra. Det var två bra räddningar resten var skott i magen. Sedan på straffarna så hade jag lite tur ett par gånger om, plus att vi hade ett par bra straffskyttar också. Sedan verkar jag nog rätt självsäker när jag är så lugn som jag är också.

(Foto: www.hockeymedmariehallman.se)

Just straffarna är en historia för sig. Jhonas Enroth har alltid gillar både att spela när det är straffar och titta på när andra matcher avgörs så.

– Det är kul att titta på, jag hoppas nästan att det ska bli straffare, det är roligare då. Det blir ju som en duell mellan utespelare och målvakt. Det är kul att se vem som vinner.

Beskriv känslan när du står där, med kanske 20 000 runt om och allt ljus är på dig och skytten?

– Första straffsegern i Toronto var ju något liknande. Det var ju första gången jag var nära en vinst i NHL så jag tänkte att det finns ingen chans att jag förlorar den här matchen! Man vet ju aldrig när man kommer så nära en vinst i en NHL-match igen. Det fanns liksom inget annat alternativ än att vinna matchen! Det fanns ingen möjlighet att jag skulle förlora.

 Vad gick genom skallen?

– Jag tänkte, innan vi skulle börja, att nu jäklar gäller det. Du vet inte när du får fler chanser Jhonas, nu jäklar ser du till att vinna.

Känslan när du vann?

– En jäkla lättnad plus att jag var otroligt glad. Och otroligt stolt och sådär.

Kan du bli nervös under en straffläggning?

– Det är olika från match till match. Ibland känner man sig bättre och har bra självförtroende, sedan om man har haft en sämre match, då är det mer nervöst med straffar. Men om man har gjort en bra match fram tills straffarna då känns det bara bra.

Tittar du på skytten?

– Nja, när han kommer in så tittar jag honom i ögonen, på kroppshållningen sedan när han kommer närmare så tittar jag mer på pucken, det är det sista man tittar på.

Skulle de kunna kroppsfinta bort dig om du tittade högre hela tiden?

– Ja, det gäller att ha fokus på rätt saker. Pucken ska man ta så den måste man titta på i slutändan men man får med mycket av klubban och änderna också. Jag har inte riktigt tänkt på det där förr men mestadels så tittar jag på pucken även om jag först kollar på ögonen vart de tittar. Men det är ju inte så ofta de kör med en tittfint, sånt är det lite mer av i fotboll, inte i hockey.

Men kan du se vart han kommer att skjuta?

– Ja, det blir väl precis innan, man ser i hela rörelsen, man ser lite på kroppshållningen. Därför kan det bli svårt om de plötsligt missar träffen på pucken och den går in under benet istället.

Hur mycket av ett mentalt spel är det där?

– Nja, jag brukar inte köra så mycket sånt. Jag brukar vänta in honom och låta skytten göra första dragningen. Det är lite så man ska jobba. Det är lite av en regel att skytten ska göra första även om han så klart försöker vänta ut mig, he, he.

En extra go straff att rädda, var den som Kris Versteeg (då i Toronto) lade och Enroth tog. Huddingekillen är ju lite kortare än många av dagens NHL-målvakter där man gärna letar keeprar som är 1.90 och längre. Men det är inte alltid längden som avgör vem som lyckas.

– Det finns ju för och nackdelar med det där. De längre är ofta lite långsammare och har mer hål under sig, det går in många puckar under armarna och så. Så ja det har varit lite skönt att bevisa att det går att spela bra även om man är något kortare. Man måste inte vara 1.90 liksom.

Har du fått några kommentarer om din längd?

– Det har hänt en gång, då Kris Versteeg kallade mig dvärg. Han är faktiskt 1.79 och lika lång som jag (Jhonas är 1.81) , men syftade väl på att jag är kort och åkte fram i en periodpaus och kallade mig fucking midget.

För att du spelade bra?

– Ja vi vann ju matchen och jag räddade en straff från honom också, ha, ha. Så det var skönt. Men mer än så har det inte varit, säger Jhonas Enroth med ett stort leende.

Om två veckor åker han till Montreal för att köra lite extra med målvaktstränaren, sedan väntar camp i Buffalo. Enroth hoppas så klart på Stanley Cup slutspel men om det skiter sig. Då spelar han gärna VM, om Mårts är intresserad:

– Det är klart att blir vi utslagna då vill jag jättegärna vara med. VM kör jag jättegärna och speciellt när det går i Sverige. Det skulle vara kul. Sedan om jag har en chans? Det tror jag väl, det beror ju på vilka som är med men en chans borde jag väl ha tycker jag.