Marie möter Nichlas Falk del ett

Här har ni den DIF-spelare som jag har träffat inför premiären. Vi knallade förbi pressuppbådet vid AIK:s träning och satte oss ute i gångarna runt Hovet i stället. Och pratade om kärleken till hockey.


Nichlas Falk, två dagar före Djurgårdens premiär. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Ni kan säkert klyschan om att äldre spelare softar sig genom grundserien och tänder till först när det är slutspel.

Men säg den till Nichlas Falk och han ser helt oförstående ut:

– Det finns ingen som går och väntar, inte i vårat lag i alla fall, slår 39-åringen fast.

Ställ Nichlas Falk vid en hockeyrink och han blir som en ungkalv på grönbete.

Han inte bara gillar hockey, han älskar det.

– Jo men det är ju hur kul som helst att gå ut och spela matcher – då är det fest. Och tänk dig att ha fest tre dagar i veckan! Det är ju hur kul som helst. Men självklart är det inte lika roligt om det går trögt som när det flyter på, för då är ju allt bara positivt. Men går det trögt så måste hela laget hitta en väg att börja vinna och då blir det en kul utmaning i sig.

Men du har ju gjort typ allt, been there, done that. Varför är det fortfarande kul?

–Det är svårt att säga men det är en sån jävla kick när det är matcher, speciellt när det är matcher som gäller mycket och det är mycket folk på matcherna. Som de senaste åren så har det varit rätt bra drag på Hovet och på bortaplan är det nästan alltid bra tryck när vi kommer dit så… säger Falk och ler. Och fortsätter:

– Jag valde att förlänga kontraktet och att jag valde att bli hockeyspelare, det har jag aldrig ångrat. Sedan är vissa dagar tyngre än andra men då får man jobba med sig själv. Man får tänka att det är match i morgon eller gå ut och göra annat för att bryta tankarna, så man får annat att tänka på.

(Foto: Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)

För Falks del är det där andra familjen. Med två tioåriga tvillingar som har flera aktiviteter och en sjuåring som också är aktiva blir det en hel del privat taxiverksamhet, det vill säga att skjutsa och vara närvarande:

– Det är självklart kul att titta när barnen håller på med sina idrotter. För dem är det viktigt att det går bra men jag ser bara hur glada de är och hur bra de mår när de får göra saker som de tycker om. Jag och min fru försöker visa uppskattning, visa att de är duktiga, pusha dem att känna att det de gör är bra och att de får beröm för allt de gör, oavsett hur det går, säger Falk.

Som från och med i höst kommer vara med som gästtränare hos sonens hockeylag en gång i månaden. Det ser han som en ära.

– Jag skjutsar ju ändå dit min son och hans kompisar. Jag är ändå där och sitter på läktaren när de tränar i vanliga fall. Då sa deras tränare att ”det vore bra om du kunde komma in och göra något som bryter av någon gång i månaden, göra något annat än vad vi brukar göra”. De gör ju en hel del skridskoåkning och sånt som killarna inte tycker är så jättekul alltid, så tanken är att jag ska dra igång straffturneringar, spela lite med dem eller hitta på annat som kan bryta av lite.

Men du ska inte träna dem på ”riktigt”?

– Nej, nej. De har jätteduktiga tränare. Där skulle jag inte tillföra så mycket utan det är mer att avlasta dem och låta killarna göra något annat en gång i månaden. Sedan tycker de det är lite roligt att jag är med, de vill gärna visa upp sig för mig då, säger Falk med ett varmt och nästan lite generat leende.

Han känner sig ju inte som någon superstar även om kidsen ser honom som idol.

Men kanske kan det bli en karriär som tränare den dagen han till slut lägger grillorna på hyllan.

– Ja, lite har jag funderat i de banorna. Det är ju hockey som jag tycker är roligast av allt och självklart så… den dagen jag slutar så kan det vara kul att prova på det.

På högre nivåer också?

– Det får man se, jag vet inte. Men man måste börja någonstans och tycker man det roligt så är det väl inte omöjligt, säger Falk.

Men tillbaka till det här med att gliiiida sig genom 55 omgångar i väntan på slutspelet.

Falk ser uppriktigt oförstående ut, visst har han hört snacket men nä. Han köper det inte.

– Det där tror jag bara är skitsnack från såna som inte förstår sig på det hela riktigt ordentligt. Om de som säger så kan hitta en spelares om är bra i 55 matcher utan att jobba hårt så är det riktigt bra gjort. Det syns så klart och tydligt när det är match, på dem som har varit med länge och brukar vara bra i vanliga fall, om de inte har tränat eller jobbar hårt. Sånt märks direkt och det har man inte råd med.

Så det finns ingen som softar och väntar in slutspelet?

–Nej, precis. Det finns ingen, inte i vårat lag i alla fall. För åker du bara och glider med i matcherna så blir du bänkad eller så hamnar laget sist om det är för många i det som skulle hålla på sådär, säger Falk.

(Med blick för spelet. Foto: Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)

Att han varit med länge märks inte bara på isen.

Han tar ett enormt ansvar vid sidan av, står alltid upp för laget oavsett vilken kritik som kommer men vågar också ryta till och vara öppen med sina åsikter om insatsen inte har varit bra.

Därför blev många förvånade under slutspelet när Falk var så förbannad efter 1-2 förlusten i förlängning mot Brynäs i andra kvartsfinalen, att han vägrade prata med media. Han låste in sig och drog bakvägen från omklädningsrummet. Men den enda han var arg på var sig själv, då det var hans utvisning som bäddade för Brynäs segermål:

– Det var en jävligt dum utvisning av mig och så var det jävligt dåligt av domaren att ta den. Jag kände väl att står jag här och säger vad jag tycker så blir det inte bra. Jag fick en del skit för det där men det står jag för.

Du kanske hade fått ännu mer skit för det du då hade sagt om du hade sagt något?

– Förmodligen, ha, ha, ha.

Fast det är sällan som du är SÅ arg?

– Ja, jo men det var en speciell situation, jag hade dragit på mig utvisningen och de kunde avgöra. Det var ju slutspel och det kändes väl lite värre än en sån miss är till vardags. Och det är ju så att när det hettar till och man spelar på en nivå till så … då funkar människan så. Då hittar men ytterligare ett läge av någon anledning. Vi kände att vi verkligen hade chansen (att ta guld) och därför skulle vi ha det och då var det alla cylindrar som gällde, annars hade det inte funkat. Och det var nära att det gick. Vi gjorde ett ärligt försök, alla bidrog till det, det var därför det blev så bra, säger Falk.