"Efter första är det en fråga om hedern" (Pelle Hallin om 4-6 mot Timrå borta)

Blev en lite märklig match i Timrå också där hemmalaget ledde med hela 4-0 efter värsta snedstudsfestivalen, som de kallade det på TV. Sedan kom SSK igen, reducerade till 2-4 och fick nästa käftsmäll när Timrå satte femman. SSK kom igen, ännu en gång, var uppe på 3-5, då gjorde Timrå 6-3. Ridå och game over även om Petri Pakaslahti hyfsade siffrorna till 6-4.

(Pelle Hallin, obs bilden är tagen vid ett annat tillfälle. FOTO Marie Hallman)

Jag fick tag på Pelle Hallin efteråt och den som tror att spelarna tar lätt på det här kan glömma det direkt. Ibland önskar jag att det var bandat istället för skrift, för tonen i en människas röst säger mycket och det hörs verkligen att han bryr sig. Så in i …

Så här sa han bland annat om första perioden och underläget 0-4 inför andra:

– Ja jag vet inte vad man ska säga… Det är för dåligt av allihopa. Vi skyller inte på någon utan det är hela laget. Jag vet inte vad man ska säga mer men… det är där vi förlorar matchen.

Jo, det känns som ni – återigen – lämnar ett rejält handikappförsprång till motståndarna.

.- Ja och så bra är vi inte så att vi kan lämna såna. Har man 1-0 eller 2-0 upp så är man med men 4 mål… nu gör vi det bra i andra som gör två mål på sju minuter men det räcker ju inte. Och trots att vi gör fyra mål i matchen så är vi ändå inte nära. Det är under all kritik.

SÅ dåliga är ni ju inte, ni lyckas ju ändå reducera gång på gång. Men det känns som om självförtroendet är helt borta?

– Ja, jag tror också att det mest är en mental grej. Vi har problem i början på matcherna. Det har ju hänt nu, allt för ofta på senaste tiden, att de gör 1-0 inom ett par tre minuter, det händer i nästan varje match. Jag vet inte varför. Vi har försökt komma på varför men jag vet inte än varför, säger Pelle Hallin med både undra, oro, besvikelse men också en vilja att få koll på det i rösten.

Men ni lyckas som sagt ändå kämpa in några mål…?

– Jo, i dag, efter första så var det en fråga om hedern. Om sin egen heder men framför allt om SSK:s heder. Man skäms ju efter första perioden, det är känslan. Sedan känner man att nu har vi inget att förlora (i matchen).

Och inte i tabellen heller ju. Neråt går det inte att komma, det kan bara gå uppåt nu. Och än går det ju att täppa till luckan. Eller?

– Jo, det är ju så. Det är sant. Och det kan inte bli sämre än så här, vi måste göra bättre ifrån oss. Men vi måste hitta på ett sätt att släppa in färre mål och ändå fortsätta göra mål framåt. Men det är något vi får lösa inom gruppen.

Ni har ju jobbat en del med en mental tränare?

– Ja, men känslor är … man kan inte säga att man inte ska ha en känsla. De kommer bara. De styr man inte, man kanske kan det men jag personligen, nu snackar jag om mig, jag har lite svårt att styra känslorna. Och en match är mycket känslor. Det är glädje, det är förbannad. Idag skämdes jag lite… jag fick nog med alla känslor som man kan få på en och en halv timme, säger Hallin och fortsätter:

– Men man måste kontrollera det bättre. Får man en dålig känsla så måste den bort snabbt och får man en bra känsla så ska den inte bort men man måste kontrollera den med. Vi får inte vara oroliga. Som i dag när vi ligger under med fyra noll och är oroliga. Alltså vi kan ligga gärna inte vara oroliga om du förstår vad jag menar. Det är ju helt meningslöst, det kan ju bara bli bättre och vi måste försöka… man kan inte säga att vi inte försöker men det funkar inte nu. Vi måste hitta ett sätt att hantera det nu. Det är bara två matcher kvar till uppehållet, vi måste hitta ett sätt, komma överens om något sätt i gruppen, så det går bra här nu, säger Hallin.

SSK åkte buss hem från Timrå och hade planerad hemkomst vid 04.00. Och har därmed ingen träning i morgon tisdag. Men när Hallin säger att gruppen ska snacka så menar han ändå inte ”krismöte” utan:

– Vi snackar varje dag, men vi måste komma fram till något sätt som hjälper oss. Det är vanliga basic saker. Såna enkla saker, det låter klyschigt att säga det men det ÄR enkla saker som man kan och måste göra. Fast ibland är det enkla det svåraste. Det är bara det att vi måste lösa det nu.

Ni har ju en mental coach, vad kan han göra så här mitt i säsongen?

– Han jobbar med oss sedan i somras och kommer då och då så vi vet ju HUR vi ska tänka. Det svåra är att verkligen göra det, nu snackar jag återigen personligen för mig men man vet hur man ska tänka. Det svåra är att tänka så, att styra sina känslor är inte så lätt även om kanske kan lära sig kontrollera dem.

En del tränare jobbar med mentala triggers, någon grej eller något ord man ska säga för att bryta ett sånt där läge i skallen när tankarna går åt ett annat håll än man själv vill…?

– Ja, vi har snackat om såna grejer, det är kanske något som vi håller inom gruppen, som vi inte pratar om utåt men vi jobbar med det också. Fast vi måste börjar göra små saker bättre också. Det är så enkelt tror jag. De små viktiga grejerna. Att få ut puckarna när de ska ut, få ner pucken när den ska ner och att ALLA måste göra det. Det är det som det handlar om att vi gör allt tillsammans, säger Hallin och fortsätter:

– Det låter enkelt men så är det med mycket i världen, och vi måste, måste ta oss i kragen var och en av oss.

Jo, som sagt. Något finns det ju där när ni ändå gång på gång gnager in handikappen ni lämnar i början:

– Jo, det är inget som tvivlar på att vi har något bra men vi måste göra det lite bättre. Och sedan självförtroendet. Man snackar om det men det är något man får jobba sig till, jobba hårt för. Det kommer inte av sig själv, avslutar Hallin.