tisdag 15 december 2009

"Det känns inget vidare om man redan nu knappt kan lyfta ett mjölkpaket" ( Jörgen Bemström tvingas lägga grillorna på hyllan)


Målet mot Luleå i mars 2005, det som bröt en 14 år lång väntan på slutspel, glömmer han aldrig.

Men nu är karriären som hockeyspelare slut.

– Man måste lyssna till dem som kan det här, till sin egen kropp och gå vidare i livet, säger Jörgen Bemström.


Förhoppningen var att spela den här säsongen och en till. Men efter ett samtal med läkare för tre veckor sedan var det bara inse fakta. Handleden håller inte längre:


– Jag förstod direkt efter operationen (i september) att det var ganska allvarligt. Sedan fick jag nytt besked för tre veckor sedan då de satte in kortison efter att jag hade fått en akut inflammation. Jag fick helt och hållet förbud om att göra något med handen fram till mellandagarna. Och så hennes (läkarens) ord om framtiden… Då förstod jag att det kanske tar slut nu, säger Jörgen Bemström.


Vad sa läkaren?

– Att min handled är för dålig för att jag ska utövar elitidrott och eftersom hockey är en kraftfull idrott så kunde jag få kraftfulla men för resten av livet. Det är det jag har grundat det här beslutet (att sluta) på. Att det finns annat i mitt liv som jag måste kunna klara av också, säger Jörgen Bemström och fortsätter:


– Om man känner redan nu att man har så mycket stök i handen… att få det ännu värre känns… ja det känns ju inget vidare om man redan nu knappt kan lyfta ett mjölkpaket på bordet.


Hur illa är det med handleden?

– Det finns inget brosk kvar i den. Det var en ledkapsel och en disk som var trasig från början och det var det vi skulle operera men eftersom det var så mosigt som det var i handleden så var vi tvungna att skrapa bort det mesta av brosket. Och det brosket ska egentligen funka som en stötdämpare. Så eftersom det är borta så blir det ben mot ben varje gång man använder, varje gång man vrider på handleden, berättar Bemström.


När bestämde du dig?

– Jag har funderat fram och tillbaka sedan då för tre veckor sedan men jag tog beslutet för någon dag sedan. Och det är inget lätt beslut att ta när man ska lägga av med det som man har gjort i stort sett hela sitt vuxna liv. Men jag måste lyssna på dem som kan det här och på min egen kropp.


Hur märker du av det där till vardags?

– Så fort man anstränger handleden så värker det i stor sett hela tiden. Nu gäller det att få ordning på handleden så gott som möjligt så att man kan hålla på med vardagsgrejer, så att vardagen funkar.


Jag har ju sett hur du, hela säsongen, har funnits med som en extra tränare både i båset under matcherna men även efteråt i omklädningsrummet där ni diskuterat situationer och vad som kan bli bättre och hur. Hade du ställt in dig på det här redan innan?

– Det är klart att man känner för grabbarna i laget. Jag har jobbat med många av dem i många år, känner de mycket väl. Och kan jag vara med och påverka och finnas till där på sidan på något sätt så är jag inte sen att hjälpa till där, absolut inte, det finns ingen tvekan där.


I det pressmeddelande som skickats ut står det att du ska stärka lagledningen. Vad innebär det?

– Att jag kommer att finnas till och hjälpa till lite med grabbarna och kanske få lite andra uppgifter än förr. Kanske vara en mellanhand mellan tränarna och spelarna.


Som en tredjetränare då eller?

– Vi har inte pratat så mycket om det än, det är så färskt, så vi har inte … bestämt så mer än att jag ska finnas till hands resten av året. Exakt hur formerna blir har vi inte tagit upp än.


Vad ska du göra resten av livet då? Något inom hockey eller något helt annat?

– Jag vet faktiskt inte. Det är klart att tankarna har gått lite, när man har funderat fram och tillbaka. Man har tänkt att ”aha, ska de vara slut nu, vad ska jag göra nu?” men jag är en rätt rastlöst person så jag har nog inte problem med att hitta på något, säger Jörgen Bemström och fortsätter:


– Just nu känner jag att jag vill vara här, finnas till för det här laget, sedan efter det här året så får man göra en utvärdering hur det ser ut då. Just nu vill jag bara att SSK ska hjälpa till och vända den här negativa trenden som vi har haft i två och en halv vecka, att få slut på den.


Vad kommer du att sakna mest tror du?

– Det är nog att spela matcher, så är det. Att kunna finnas till och spela hockey i ett lag, det var därför jag skrev på för två år till för att jag tycker det är så kul att spela hockey. Att få kunna vara med i ett lag och att bidra, säger Jörgen Bemström.


Vilket bästa minnet är har han inte hunnit tänka igenom än men efter lite fundering så kommer så klart de gånger som han varit med och tagit upp SSK i elitserien upp som några minnen.


Fast allra, allra roligast var nog kanske ändå:

– När vi gick till slutspel (säsongen 2004-2005). Det tyckte jag var jättekul, det var en stor upplevelse för många SSK-are eftersom det varit så lång väg dit och så fick jag göra det avgörande målet också som tog oss upp till slutspel. Det var kul. Det är ändå en nivå till på det, så det slutspelet är nog det roligaste minnet, avslutar Jörgen Bemström.

Inga kommentarer: